En sommardag för åtta år sedan satt jag på min säng i mitt gamla flickum med en penna i handen och en skrivbok i knät. Inspirationen hade slagit mig snabbt och oväntat och utan att tänka började jag skriva.
Tio sidor i anteckningsboken kläddes med text och utan att veta om det hade jag skapat början till det som skulle bli min egen bok. Ganska fantastiskt va?
Under det kommande året bar jag alltid runt på en skrivbok och en penna i väskan och så fort inspirationen dök upp så skrev jag. Jag höll mig väldigt mycket för mig själv under den här tiden och fann ord och berättelser i allt jag såg. Det året gjorde jag slut på flera skrivböcker och skapade mig en egen historia.
I gymnasiet valde jag att använda mig utav historien och skriva en bok som projektarbete. Jag arbetade hårt på boken, nästan så jag lät det andra skolarbetet komma efter. Det var svårt, det var svettigt och det var frustrerande. Men efter att ha hämtat ut boken på tryckeriet på stadens universitet kändes det fantastiskt.
Idag så kallar jag boken för ett första ganska naivt utkast til något som skulle kunna bli en bok. Språket behöver arbetas på och det finns mycket mycket mer att addera till storyn. Men själva handlingen är jag stolt över. Kanske kommer ett bokförlag en dag också att tycka om den.
Jag har inte skrivit lika intensivt de senaste åren. Inspirationen har varit svagare under vissa år och det känts som att tiden har inte räckt till. Jag antar att livet kom emellan.
För ett år sedan köpte jag mig en ny skrivbok och bär alltid med mig den i väskan. Sakta men säkert så har sidorna börjat fyllas igen och jag kommer hela tiden ett steg närmare en färdig bok som jag kan kalla min.
Livet innebär att man får kämpa hårt för det man tror på. Skrivandet är ett utmärkt exempel på det, det vet vilken författare som helst. Men det går att lyckas, folk gör det hela tiden. Det hanldlar bara om att inte ge upp.
- To be continued
författare,
skriva en bok,
skrivande,
text,
Kommentera