Ibland kan jag beundra par som behåller spontaniteten och nyfikeheten mellan varandra. Det är alldeles för lätt att hamna i vanor och mönster och glömma bort känslan av att uppleva något på nytt.
Ofta tänker jag att det beror på kulturen, hur ett förhållande blir med tidens gång. Vi är alla vanedjur och det är lätt att leva i säkerhet och trygghet genom att uppelva det vi alltid gjort. Men vad häner när vi stiger utanför våra ramar?
Att leva tillsammans med någon hela sitt liv är svårt, och det krävs massor av energi. Vi har som sagt tryggheten, men vad händer med lusten av att uppleva något nytt?
Är vissa helt enekelt bättre på monogami? Eller är det något vi alla kan lära oss? Kanske ingår det i livets skola och de duktiga av oss klarar av provet. Jag vet inte, men det är intressant att se hur olika det kan sluta.
- J
Kommentera