Jag har varit den andra kvinnan. Den osäkra personen som känner i hjärtat, men aldrig riktigt når fram. Hon som drömmer sig fram i livet. Åh vad hon drömmer.
Jag har blvit sårad. Lämnad, ensam och förvtivlad med bara mig själv och mina tankar som stöd. Givit upp kärleken på grund utav män och deras envisa.
Men.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som tvivlar. Tvivlar på min kärlek till mannen jag faktsitk har och på mannen jag tänker på. Tänker aldelles för mycket på.
Vi har varit lyckliga och vi har haft det bra. Varför är jag inte nöjd och lycklig med det? Varför ska det alltid komma en tid då jag känner mig osäker?
Jag vill inte såra någon. Jag vill inte bli sårad. Men vad gör man i en sådana situation som denna?
kärlek,
sex,
