Jag trodde jag kunde vinna detta spel. Jag trodde att det var jag som för en gångs skull fick det sista ordet. Jag trodde att jag kunde gå ut det här rakryggad, med beviset att jag faktiskt inte behöver dig, jag klarar mig själv. Så fel jag hade.
Du vann igen. Igår kom dem, de sista orden. De smög sig upp på mig och jag förstod inte vad som komma skall. Jag trodde jag kunde få njuta, en sista gång innan jag stolt gick vidare efter att själv ha tagit beslutet om att inte vara din efterhängare längre. Men du tog det, så som så mycket annat ifrån mig. Och för det hatar jag dig.
Det var inte många, inte heller svåra eller djupa ord. Du avslutade allting kort och nonchalant, men budskapet sårade mig ändå in i ryggraden. Även om jag visste på något sätt att det förmodligen skulle sluta så här förstod jag när du skrev till mig att jag fortfarande hade hoppet kvar.
Det gör så ont. Och jag hatar dig för att jag låter mig själv känna så här. För att du vann.
