Mycket ska man prova på i livet. Hur ska man annars kunna leva fullt ut om man missat något?
Det finns dock saker man aldrig tror kommer hända en själv. Bli mobbad i skolan, sviken av sin älskade, få cancer eller kanske hoppa bungyjump. Vissa saker händer ändå, och andra aldrig. Men att vara den andra kvinnan - Det trodde jag aldrig.
Man kan inte styra över sina känslor, men det man däremot kan styra över är hur man väljer att tackla dem. Det är inte lätt, ingen kan påstå något annat. Men det går.
Det är inte alltid lätt att veta vad man känner eller varför. När en förälskelse kommer plötsligt och nästan slår en i ansiktet av både lycka, förvåning och osäkerhet då är det svårt att veta vad man ska göra.
Särskilt när förälskelsen möter en från den siste man du någonsin skulle kunna tänka dig. Varken din typ till utseende, sätt eller kemi. Men ändå finns något där.
Jag väljer att kalla det för en förälskelse, helt enkelt för att jag inte hittar något bättre ord. Det handlar inte om att vara kär, eller älska någon. Men hur ska man annars kunna förklara känslan av att endast tänka på samma person hela dagarna och nätterna? Det finns en saknad, ett behov av att träffas snart igen - Och det är starkt.
Men om där finns ett hinder? Förutom avståndet, tänk om där även finns någon annan? Kan jag verkligen sitta här och längta när jag vet att han redan har någon han blir älskad av, och även älskar tillbaka?
Det här är alldeles nytt för mig och jag vet inte hur jag ska sköta situationen. Men jag gör väl som vanligt efter jag tömt mina känslor på pappret (lägger mig och fosterställning och väntar på att problemet ska försvinna).
Skål och ha en fortsatt tankefull kväll!
